hela världen kollapsar under mina fötter


jag är så trött
så jävla trött
på att alltid få plocka upp efter dig
plocka upp bitarna av mitt hjärta
när du krossar det gång på gång
trött på att jag måste vara den som är vuxen
den som ska rädda dig
den som måste ringa dina barndomsvänner
och varna
varna för dig
vraket
ge inte vraket pengar
för då köper vraket alkohol
och då blir vraket mer vrak
.
under hela min tonår har jag varit vuxen åt dig
när jag skulle få vara liten och rädd
det var min rättighet
att bli tröstad
tillrättavisad
nu är jag liten och rädd
livrädd
att du ska försvinna
livrädd för nu är jag vuxen på riktigt
det kostar att gå till doktorn
till tandläkaren
kan inte gömma mig bakom tonår längre
vuxen
livrädd
utan någon vuxen som kan hjälpa mig
måste jag stå på helt egna ben
jag vet att jag redan gjort det ett tag
men det slog mig
idag
när jag skar mig i fingret
djup
jag kände benet med klingan
jag hade ingen att ringa
ingen som kunde hjälpa
för det var alltid du
du
och din lugnande röst
din hand jag fick hålla i för att somna
även om du va full
så visste jag att du
riktiga du
fanns där inne
men inte nu
inte längre
nu vet jag ingenting
allt är bara kaos
och säg förfaan inte att det blir bättre
för det blir det aldrig
inte för mig
för jag har gått och väntat på detdär bättre
i hela mitt liv
här hamlade jag
mitt i skiten


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0